Humle

Eftersom jag har en del humle på baksidan tänkte jag att det kunde vara kul att testa att brygga öl på den...trots att det antagligen inte är någon högkvalitativ variant.
Tyvärr tror jag dock att jag plockade dom lite för tidigt då enbart en mindre del var spröda och fluffiga men vi får väl se om de går att använda ändå.

Världens starkaste öl!

Så har man då kommit över en Schorschbräu Schorschbock, eller världens starkaste öl, som buteljerats i 250 exemplar. 31% stark är den och man kan ju fråga sig om innehållet verkligen kan vara njutbart.
Hur som helst har bryggaren utgått från en "vanlig" Schorschbock 16 som han fryser ner och sedan filtrerar bort iskristaller. Proceduren sker ett otal gånger för att få fram tillräckligt stora iskristaller, som ju är lättare att filtrera bort.
Just nu håller bryggaren på med nästa sats men han är osäker på om han kommer att nå upp till 31% igen. Oavsett kommer det bara att buteljeras 250 flaskor även denna gång.

Länk till bryggeriets hemsida

Grekiska mikrobryggerier och humliga folköl

För ett apr veckor sedan kom en granne hem från Grekland med fyra flaskor grekisk öl från bryggerierna Craft och Rethymnian. Personligen hade jag inte hört talas om något av dom innan så jag tyckte att det skulle bli spännande att se hur de kunde smaka. Tyvärr visade de sig vara såpass tunna som jag befarat även om Craft Pilsner ändå var rätt ok för en pilsner.

Desto bättre var då några nya inköp från Ölbutikken där samma granne var strax efter att han kom hem från Grekland. Bland annat hade dom precis fått hem BrewDog How To Disappear Completely (fake fix double IPA). Detta är en folköl på 3,5% med en IBU utöver det vanliga och för att vara en folköl var det således en riktig käftsmäll! Att den var bittert humlig är väl en underdrift även om den fortfarande ligger i lä jämfört med Moylands Hopsickle Imperial IPA. Dessutom känns kroppen något tunn vilket inte är så konstigt med tanke på den låga alkoholhalten.

Chaos Theory var även den riktigt fin och dessutom lite mer välbalanserad än HTDC.
Även Mikkeller har gjort en förhållandes vis alkoholsvag öl (3,9%) i form av Drink In The Sun som likt HTDC var fullt tillfredställande. Man känner att de slängt i en hel del humle och citrus/grape-tonerna är mycket njutbara. Till min stora förvåning insåg jag först idag att det är en wheat ale vilket inte gick att förutspå sett till smaken.

Jul(i)ölsprovning

Igår var det så dags för det som har börjat att bli en tradition, nämligen jul(i)ölsprovning. I och för sig är det blott andra året vi sparat våra julöl till juli men det känns som sagt redan som en tradition.
Likt förra året körde vi totalkoncepetet med julbord (dock utan lax i år), gran och glögg uppe vid Skansen Kronan. Nytt för i år var att vi utökat konceptet med julmusik. Å med tanke på att solen värmde oss rejält även detta år var reggae-julskivan klockren!
Förra året hade vi med lite roliga amerikaner typ Port Santa's Little Helper men då årets provning inföll den 4:e juli ratade vi samtliga amerikanska julöl. Detta trots att vi är väldigt svaga för amerikanska brygder.
Utbudet i år bestod främst av julöl från 2008 som utökats med lite öl från 2006 (Nögne, Regal, N'Ice och Shepherd).
Nögne Ö God Jul (2006) gjorde som vanligt ingen besviken och som vi egentligen redan visste står den sig bra även efter några år i kylen. Även Ölfabrikken Jule Ale och Shepherd Neame Christmas Ale (2006) uppskattades av de närvarande medan Regal Christmas (Bocq Christmas) från 2006 underkändes av nästan samtliga medverkande. Vad det gäller Regal hade den blivit väldigt söt och nästan fadd i smaken.

Springsteen

I fredags var det dags att få uppleva Springsteen & E Street Band för sista (?) gången. Fast ändå inte riktigt då Jay Weinberg vikarierade (med den äran) för sin far Mighty Max.
Stämningen var på topp och solen gjorde de drygt 30000 sällskap på Stockholm Stadion då Nils Lofgren drog igång Idas sommarvisa på dragspel. Därefter följde toppar och dalar, inte minst vad det gällde ljudet.
Då han genomför tre spelningar under sin vistelse i Stockholm blir det per automatik att man inte får höra allt man vill höra såvida man inte går på samtliga tre konserter - vilket iofs inte är en garanti ändå (min stora favorit Atlantic City framfördes inte under någon av kvällarna).
Denna fredagskväll var dom stora topparna, enligt mitt tycke och smak, Candy's Room, Youngstown och American Land. Sedan är det alltid häftigt med Detroitmedleyt men det är ändå inte en lika stor stämningshöjdare som 'sverigefavoriten' Twist And Shout (som han körde under torsdagen och söndagen).
Hur som helst var det som vanligt en härlig upplevelse att se gänget live och även om det var sista gången de turnerar tillsammans så kommer Springsteen med all säkerhet att komma tillbaka. Han har ju både en akustisk och folkmusikalisk ådra som han kan falla tillbaka på och åldras med värdighet.

Sorbon

I torsdags stod man inför ett tufft val som visade sig bli ganska lätt och även med facit i hand rätt. Jag befann mig vid Brommaplan och var riktigt sugen på att se Springsteen på stadion men med tanke på att jag redan hade en biljett till fredagens spelning samt då det var svinkallt och regnigt så blev det andra alternativet jag hade snarare det enda. För vid Brommaplan ligger Restaurang Sorbon som just denna torsdag startade sin USA-vecka.

När jag anlände vid 19-tiden var restaurangen välfylld och inga bord fanns lediga. Således hamnade jag i baren i väntan på ett bord och förblev där till stägningsdags....fast inte pga avsaknaden av bord utan snarare tack vare trevliga människor både innaför och utanför bardisken.

Kvällens stora ögonblick (?) var när man i baren beslutade sig för att sälja AleSmith Wee Heavy i småglas för 40 kr. På detta sätt slapp man ju punga ut med 595 kr för en flaska. Wee Heavyn visade sig ha en kompromisslös smak av...MALT! En riktig maltbomb skulle man kunna säga. Personligen föredrog jag Port Shark Attack med dess stabila humlighet.

På bilden ses Wee Heavy i det lilla glaset

ackompangerad av Port Shark Attack

och Eugene 200 Meter Ale.

Hur som helst, Sorbon var ett trevligt ställe dit jag gärna återvänder nästa gång jag har vägarna förbi Stockholm. Dessutom har de humanare priser än OT även om OT ändå alltid kommer att förbli OT. :-D

Århundradets provning?

En augustikväll 2006 under RBESG06:s avslutningskväll på 4:ans i Kungälv tog ett par skottar fram en Bass King's Ale från 1902. Bordsglas delades ut och det var med vördnad man sippade i sig några droppar av den gamla brygden som smakade förvånansvärt bra.
Strax därefter insåg jag att det fanns fler öl i samma Bass-serie, dvs serien med starkare ale som var märkta med en röd romb istället för den vanligare triangeln (vanligt benämns den som Royal Ale-serien då nästan samtliga ingående brygder har kunglig anknytning). Med denna insikt föddes en idé: varför inte försöka samla på sig samtliga dessa öl...
Två år senare var idén ett faktum då den sista pusselbiten, Ratcliff Ale från 1869, fallit på plats.


Den 16:e maj var det så dags att korka upp dessa härligheter till 14 hängivna ölälskares stora entusiasm. Det var näst intill en andaktilig känsla när korkskruven rev upp ett första hål i korken på Ratcliff Ale (resten fick gröpas ur) och en fullkomligt gudomlig doft började sprida sig över bordet. Tyvärr stod sig smaken inte lika väl (något syrlig) men den var trots det fullt drickbar.

Även resterande öl visade sig vara fullt drickbara* och det som var mest förvånande var att samtliga var klara dvs att grumligheten stod med sin frånvaro. Det var först när man hällde lite vatten i de tomma buteljerna och skakade den som en grumlig svartaktig vätska visade sig.

Av det som kunde blivit ett rejält antiklimax (dåligt åldrad öl) blev det alltså i det närmaste en succé och det enda som vi inte riktigt kunde smälta var att vi inte kunnat finna svar på två frågor:
1 - var detta första gången någonsin som hela serien provades vid ett tillfälle?
2 - Varför finns det två brygder från 1982 med samma brygddatum, samma kunglighet och likadan kork (Celebration) men med olika ettiketter? Det visade sig nämligen att innehållet i de två flaskorna från 1982 inte liknande varandra alls vilket vi först hade trott.

Om tanten Elisabeth kan hålla sig vid liv i ytterligare 18 år väntar med största sannolikhet ytterligare en brygd för att hedra hennes 75 år på tronen. Kanske är det dags att samla ihop samtliga brygder igen tills dess... :-D

* se Casa Beer Blog och Ölprovningar för mer kommentarer kring ölen.

Ska man dricka 140 år gammal öl ska man göra det med stil!