Strax därefter insåg jag att det fanns fler öl i samma Bass-serie, dvs serien med starkare ale som var märkta med en röd romb istället för den vanligare triangeln (vanligt benämns den som Royal Ale-serien då nästan samtliga ingående brygder har kunglig anknytning). Med denna insikt föddes en idé: varför inte försöka samla på sig samtliga dessa öl...
Två år senare var idén ett faktum då den sista pusselbiten, Ratcliff Ale från 1869, fallit på plats.
Den 16:e maj var det så dags att korka upp dessa härligheter till 14 hängivna ölälskares stora entusiasm. Det var näst intill en andaktilig känsla när korkskruven rev upp ett första hål i korken på Ratcliff Ale (resten fick gröpas ur) och en fullkomligt gudomlig doft började sprida sig över bordet. Tyvärr stod sig smaken inte lika väl (något syrlig) men den var trots det fullt drickbar.
Även resterande öl visade sig vara fullt drickbara* och det som var mest förvånande var att samtliga var klara dvs att grumligheten stod med sin frånvaro. Det var först när man hällde lite vatten i de tomma buteljerna och skakade den som en grumlig svartaktig vätska visade sig.
Av det som kunde blivit ett rejält antiklimax (dåligt åldrad öl) blev det alltså i det närmaste en succé och det enda som vi inte riktigt kunde smälta var att vi inte kunnat finna svar på två frågor:1 - var detta första gången någonsin som hela serien provades vid ett tillfälle?
2 - Varför finns det två brygder från 1982 med samma brygddatum, samma kunglighet och likadan kork (Celebration) men med olika ettiketter? Det visade sig nämligen att innehållet i de två flaskorna från 1982 inte liknande varandra alls vilket vi först hade trott.
Om tanten Elisabeth kan hålla sig vid liv i ytterligare 18 år väntar med största sannolikhet ytterligare en brygd för att hedra hennes 75 år på tronen. Kanske är det dags att samla ihop samtliga brygder igen tills dess... :-D
* se Casa Beer Blog och Ölprovningar för mer kommentarer kring ölen.
Ska man dricka 140 år gammal öl ska man göra det med stil!
