Springsteen

I fredags var det dags att få uppleva Springsteen & E Street Band för sista (?) gången. Fast ändå inte riktigt då Jay Weinberg vikarierade (med den äran) för sin far Mighty Max.
Stämningen var på topp och solen gjorde de drygt 30000 sällskap på Stockholm Stadion då Nils Lofgren drog igång Idas sommarvisa på dragspel. Därefter följde toppar och dalar, inte minst vad det gällde ljudet.
Då han genomför tre spelningar under sin vistelse i Stockholm blir det per automatik att man inte får höra allt man vill höra såvida man inte går på samtliga tre konserter - vilket iofs inte är en garanti ändå (min stora favorit Atlantic City framfördes inte under någon av kvällarna).
Denna fredagskväll var dom stora topparna, enligt mitt tycke och smak, Candy's Room, Youngstown och American Land. Sedan är det alltid häftigt med Detroitmedleyt men det är ändå inte en lika stor stämningshöjdare som 'sverigefavoriten' Twist And Shout (som han körde under torsdagen och söndagen).
Hur som helst var det som vanligt en härlig upplevelse att se gänget live och även om det var sista gången de turnerar tillsammans så kommer Springsteen med all säkerhet att komma tillbaka. Han har ju både en akustisk och folkmusikalisk ådra som han kan falla tillbaka på och åldras med värdighet.

Sorbon

I torsdags stod man inför ett tufft val som visade sig bli ganska lätt och även med facit i hand rätt. Jag befann mig vid Brommaplan och var riktigt sugen på att se Springsteen på stadion men med tanke på att jag redan hade en biljett till fredagens spelning samt då det var svinkallt och regnigt så blev det andra alternativet jag hade snarare det enda. För vid Brommaplan ligger Restaurang Sorbon som just denna torsdag startade sin USA-vecka.

När jag anlände vid 19-tiden var restaurangen välfylld och inga bord fanns lediga. Således hamnade jag i baren i väntan på ett bord och förblev där till stägningsdags....fast inte pga avsaknaden av bord utan snarare tack vare trevliga människor både innaför och utanför bardisken.

Kvällens stora ögonblick (?) var när man i baren beslutade sig för att sälja AleSmith Wee Heavy i småglas för 40 kr. På detta sätt slapp man ju punga ut med 595 kr för en flaska. Wee Heavyn visade sig ha en kompromisslös smak av...MALT! En riktig maltbomb skulle man kunna säga. Personligen föredrog jag Port Shark Attack med dess stabila humlighet.

På bilden ses Wee Heavy i det lilla glaset

ackompangerad av Port Shark Attack

och Eugene 200 Meter Ale.

Hur som helst, Sorbon var ett trevligt ställe dit jag gärna återvänder nästa gång jag har vägarna förbi Stockholm. Dessutom har de humanare priser än OT även om OT ändå alltid kommer att förbli OT. :-D